lördag 9 april 2011

Världens längsta raksträcka tillryggalagd

Nu är vi på sydostkusten! Vi har lämnat västkusten bakom oss och bilat 300mil till Adelaide. För att komma hit var vi tvungna att korsa "the Nullarbor" som är en 150mil lång väg genom ingenting, varav 156km är total raksträcka, vägen kröker varken i sidled eller höjdled, det var... enformigt. Vissa slätter var helt trädlösa, bara oändliga vidder av barmark. Det var väldigt vackert!

I Adelaide gick vi på naturmuseum och lärde oss om australiens konstiga djur och om Aborginer. Sen strosade vi genom en jättevacker botanisk trädgård med makalösa träd som låg mitt i centrum! Efter det var vi helt slut! Vi hade ju bara suttit och käkat godis i en bil i fem dagar, och nu tvingades vi röra på det nyinförskaffade fläsket. Det var makabert.

Idag åkte vi upp till Adelaide Hills och besökte Cleland Wildlife Park. Där kelade vi med tjengrus, matade söta musdjur, och fick klappa en koala! Vi såg jättemånga konstiga fåglar, bland annat Emus, strutsliknande saker som nästan åt upp Kristins hand. Dessutom så blev vi attackerade av en "duck from hell". Helt sjukt, ingen av oss har riktigt återhämtat oss från chocken.

På väg ut från stan, ner mot Melbourne blev vi stoppade av en polis med blåljus och allt. Vi lyssnade samtidigt på "Flickan som lekte med elden" på ljudbok och blev supernervösa. "Vad har vi gjort för fel?" tänkte vi och gick med tunga steg ur bilen. Tydligen fungerar inte våra bromsljus, de har liksom hängt sig så det är farligt för oss att köra i mörker. Polisen eskorterade oss därför in till stan där vi skulle få vår dom. Att köra med en vaksam polis i hälarna var tusen gånger värre än uppkörningen. Kom inte ens ihåg hastighetsbegränsningen liksom. Som tur är ser vi ut som barn, så vi fick ingen böter, inget körförbud, ingenting. Vi lovade bara att laga skiten och att inte köra nattetid så länge. Polisen visade oss dessutom en plats där vi kunde sova gratis. Nice!

Sov gott!

Vår sista surfdag, med impact vest under våtdräkten vågade jag hoppa högt och såg ut som stålmannen!

Vi införskaffade proviant för vår roadtrip. Bland annat avocados som aldrig hann mogna och som vi tvingades slänga på gränsen mot sydstaten. Snyft

Plötsligt, ur ingenting, tornade en bergskedja upp framför oss, Stirling Range

Vi besteg dess, och sydkustens, högsta berg, 1100möh


the nullarbor... det var rakt, väldigt rakt

vi var mitt ute i ingenting, långt från allt

ingen mat hade vi heller och tvingades äta grus som pålägg

botaniska trädgården

tjengruviskaren

4 kommentarer:

  1. Fin råtta eller vad det var! :D jättesöt.

    Det andra var fint också, speciellt din snygga pose.

    puss

    SvaraRadera
  2. älskar att du försöker tvångsmata den stackars vita pluto-skulpturen

    SvaraRadera
  3. Det var inga råttor! Det var pungdjur... stora som amerikanska fotbollar, och en hade en unge i fickan. Gullegull! Och när man klappade dem blev platta. Som en sammetsmatta, mys! ( de försökte liksom fly i panik, men ville samtidigt ha mat... om ni vet hur en kanin kan bli platt...)

    SvaraRadera
  4. Haha, vilken djurvän"om man klappade dem blev de platta!"
    Guys, efter att ha följt er blogg hela tiden insåg jag IDAG att ni faktiskt är någon väldigt annan stans och har en skitcool resa. Baff liksom.
    pusss

    SvaraRadera