Bedragna igen

Vi har blivit blåsta av windguru. Prognosen lovar vind i Esperance, men här sitter vi i regnet och inte fan blåser det! Men vi tänkte ta oss ett dopp i alla fall i våra nyinköpta våtdräkter (eller, min är ny och snygg, sitter som en smäck! Patriks är gammal och ful och trasig) bara ingen ser...

Vi tjuvåkte hit på två dagar från Geraldton, 120 mil, lämnade alla våra vindsurfingvänner, för ingenting. Men det är fint här i alla fall. Och inte lika varmt som däruppe. När vinden avtog invaderade flugorna, det var vidrigt. Vi stod inte ut.

Tyvärr är vindprognosen som sagt deprimerande, så vi passar på att ta oss till Damnark, gå "the tree top walk" som är en hängbro-promenad som går med trätopparna. Konstruktionen ska vara sån att den "svajar med vinden" och "ger en känsla av att vara ett med naturen". På vägen dit hinner vi stanna i Albany och fira Patriks nya liv som tjugoåring. Hans riktiga födelsedags spenderades i en varm bil med massa godis. Jag sjöng till och med, det var inte uppskattat... På måndag ska det blåsa i Augusta, 70 mil härifrån, och där är det plattvatten! En bred sandbank skyddar flodmynningen så att även om det blåser storm så är vattnet som en spegel. Vi såg delfiner där senast också, det är ett plus.

Men Esperance är faktiskt vår favoritplats hittills. Bara solen kommer fram så ska vi ta bilder och visa upp! Stränderna är fantastiska, höga klippor som stupar rätt ner i kritvit sand och ett klarblått hav. Och det finns hur många stränder som helst! Den en finare än den andra. Och de är helt folktomma, ingen vågar bada på grund av de höga vågorna och strömmarna. Så vi har stora lekplaster helt för oss själva! Folk vill ju gå ut och surfa när det regnar, men som svensk är man van.

Cheers!

Torrt och varmt i inlandet. Att köra bil är lite som att leka brödrost.

Vår surfstrand i Coronation Beach - Geraldton.

Jag har fortfarande vägrat köpa solglasögon, man får riktiga kisarmuskler efter ett tag!

Vi har det rätt bra ändå..